Noras djur

Nu har jag inte skrivit någonting här på ganska så länge. Men vårt internet har inte funkat, men nu fungerar det igen i alla fall :)

Det är kanske lite sent nu men jag vill önska alla en GOD JUL!!!

Det hände i tisdags. När jag skulle gå ut och ge kaninerna mat så märkte jag att det var något som inte var bra med Miza. Hon satt ihopkurad i ett hörn inne i sitt hus. Jag hällde upp hennes mat i skålen, och ställde ner den till henne. Då kom hon skuttande för att äta. Men hon var väldigt vinglig på bakbenen. Hon åt lite säd och pellets, men sedan så hoppade hon in i sitt hus igen. Det är inte likt matvraket Miza att lämna kvar en massa mat i skålen. Jag sprang genast in och berättade för mamma att Miza inte mådde bra. Jag bar upp Miza för att kolla på henne, hon började plötsligt skaka, och hon blev allt stelare. Jag försökte få henne att äta lite mer. Men hon orkade till slut inte hålla upp huvudet. När jag satt in henne i buren igen så la hon sig ner. Jag var så ledsen, och det är jag fortfarande, jag kände på mig att Miza kanske inte skulle klara sig. Det är länge sedan jag har gråtit så mycket.

Det dröjde inte länge förän Miza blev tung som en sten, allt blod i hennes kropp hade stannat.
Det var hemskt, men jag är glad att jag fick hålla henne medans hon levde en sista gång.........
Jag saknar redan Miza så mycket, det känns så tomt utan henne. Men hon har alltid varit liten och svag, hon var minst i kullen, och hon lämnade boet sist. Hon brukade ofta i början sitta kvar inne i huset i boet medan hennes 6 kullsyskon var ute och skuttade runt. Det är en orsak till att jag behöll just henne, hon känndes speciell och jag ville att hon skulle få ett bra liv trots att hon var så liten och svag. Det känndes som om det var meningen att hon skulle bo kvar hos mig. Hon var en fantastisk kanin, som inte tyckte om att hoppa så mycket, men älskade att bli klappad och ompysslad. Synd att hon bara fick leva i ett år.....


                                                                  MIZA
                                                              2009-2010
                       
                                               
                                                         TILL MINNE AV MIZA

                                                         Du har lämnat oss nu,
                                                             det gick så fort,
                                                          är inte ensam kvar,
                                                               men utan dig.
                                                              Jag älskade dig,
                                                 och det kommer jag alltid att göra.
                                              Jag kan inte längre känna din vita päls,
                                                    och inte heller se dina blåa ögon,
                                                        men jag kan se dig inom mig.
                                                       Du finns för alltid i mitt hjärta
                                                         och jag glömmer dig aldrig.

                                                         Vila i frid min älskade Miza. 
                                                        Och ha det bra i "kaninhimlen" 
                                                        på andra sidan regnbågsbron. 
                                               
                                             http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html