Noras djur

Redan när jag var ganska liten så satt jag vid min kusins och brors kaniner, utanför deras bur. Där kunde jag sitta i timmar och bara titta på de eller mata de med maskrosblad. När min kusins kanin Ninen var 5 år så tog jag över henne, då hon inte ville ha Ninen längre. Då hade min brors kanin som var Ninens kullsyster redan dött, hon hette Daim. Ninen hade jag i 2 år (det kändes som om jag hade henne längre) innan hon dog vid 7 års ålder. Jag var så glad när jag fick henne, jag hade ju tagit hand om henne ibland när min kusin var bortrest, och jag hade alltid önskat att hon var min egen kanin.

Sedan var jag utan kanin i nästan ett år innan jag hämtade hem en liten Tyra, eller Ture som hon hette då :) När Tyra (eller Ture som hon fortfarande hette då) var 6 månader så åkte jag till en träning med stenkyrka kaninhoppare, och jag blev medlem. Det var år 2007. Jag har för mig att det var mamma som hade läst i tidningen om ungdomarna som hoppade med sina kaniner i stenkyrka. Tyra hoppade bra redan på första träningen. Och senare fick vi reda på att Ture inte var någon Ture, så jag döpte om henne till Tyra.

Och det var så det gick till när jag började med kaniner som fortfarande är ett väldigt stort intresse! Jag är så glad att jag började med kaniner och kaninhoppning, det är roligt och jag har lärt mig så otroligt mycket.