Gårdagen

Det var väldigt roligt att vara på agilitytävling igen. En liten inofficiell tävling, men roligt ändå. Men för mig och Ville blev resultaten inte så bra. Är glad att det inte stod några pinnar på spel..
 
I de två agilityloppen som var först så blev det 10 fel i vardera lopp. Tror det var två vägran i första loppet p.g.a att Ville hoppade över första slalomingången. I andra agilityloppet blev det en vägran i slalomet igen och så lyckades han riva ett hinder (!) Men trodde inte ens vi skulle komma runt banan. Domaren sa: "Det är en lätt klass-2-bana". Men det var ingen Nora-och-Ville-bana, inga raksträckor och inga upplopp bara en massa svängar och byten hela tiden. Men en rolig bana var det!
 
När det var dags för hoppbanan så skulle det gå bättre, den banan passade Ville och mig bra. Trodde jag ja. Men Ville tänkte nog inte detsamma. Nu var han helt okoncentrerad. Han tog fel tunnelingång (disk) och ställde sig sedan helt passiv och blängde på domaren. Andra hopploppet började bättre, men sedan blev det fel slalomingång igen. Och så glodde han på domaren. Konstigt. Ville måste ha tyckt att han såg konstig ut eller något, eller var han bara fascinerad... Detta har aldrig hänt förut iaf, han har bara hälsat lite på någon tidtagare på någon av hans första tävlingar kommer jag ihåg.
 
Placeringen blev 5:a i KM, tror jag. Men i DM vet jag att vi kom 3:a.
 
Tog inga bilder på tävligen. Så det får bli en gammal sommarbild på Ville:
 
Det var generöst med priser iaf. Trots fyra dåliga lopp så vann jag: en fästingplockare, en klicker, en bok, hundgodis, och solskydd till bil från Royal Canin. T.o.m mamma och Vidar som blev diskade i alla lopp fick ett pris! Men inga rosetter blev det, som jag ville ha :( Jaja, får hoppas på bättre lycka nästa gång :)

Vidars ögonlysning då???
Det gick bra. Veterinären sa att det såg bra ut. Vidar har ua på ögonen (utan anmärkning). Så ifall han skulle bli pappa en dag (den dagen han blir en fin sheltie med lite mer päls) så är det kanske lite större chans att valparna får friska ögon. Men i så fall ska vi nog röntga hans höfter också, han kan ju ha höftledsdysplasi. Men oavsett om han någon gång blir pappa eller inte så känns det skönt att veta att han inte har fått någon ärftlig ögonsjukdom.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0