Noras djur

Ville har nu ca 4 måndader efter operationen fått klartecken av veterinären att han får börja träna agility igen. Men mamma tycker att jag borde vänta lite med att börja träna igen. Och visst känns det lite osäkert och börja igen även om man längtar väldigt mycket, tänk om benet skulle "gå upp" (dvs att hälsenan skulle hoppa ur igen)... Vi får nog börja med lite cykelträning m.m först, han är nämligen helt ur form nu. Det märks att Vidar har en helt annan kondition än vad Ville har, Vidar har ju varit med på fler långa promenader och cykelturer, och så har han såklart fått träna lite agility också.

 

I onsadgs var det agilitymöte på Visby brukshundklubb. När vi kom dit, innan vi gick in i klubbstugan för att börja mötet så möttes vi av några glada agilityförare med ett bordercolliegäng och en vit liten schnauzer som hade varit och tränat tillsammans, det såg så härligt ut. Hundarna var så glada och säkert trötta också. Det gjorde ju bara att jag började längta ännu mer efter att börja träna agility igen, och det hade antagligen Ville också gjort om han varit där då.

 

När det väl var möte så pratades det om olika tävlingar också! B.l.a om KM och DM som nog ska vara någon gång i november. Och snart börjar också Gotlandscupens olika deltävlingar med både hopp- och agilityklasser. Ville och jag kommer nog inte kunna vara med på någon av de tävlingarna. Men Visby BK kanske även ska söka dispens om att ha officiella tävlingar i vår nästa år! Då kommer nog Ville och jag kunna tävla!!!

Det är då inte lätt att höra andra berätta om sin träning, sina framsteg och sommarens alla fantastiska tävlingar som de varit på när man själv har en skadad agilityhund. Har kommit fram till att jag nog är lite beroende av denna hundsport, längtar så mycket tills jag kan köra med Ville igen. Men nästa år då kan ni minsann räkna med mig och Ville på agilityplanerna. Då kommer vi tillbaka, starkare än någonsin! ;) Förhoppningsvis....

 

Min ögonsten ♥