Noras djur

Ville och Vidar är renrasiga Shetland Sheepdogs. Men jag har verkligen inget emot blandraser, det finns många fina blandrashundar också. Däremot så tror jag inte riktigt på det där med att blandrser skulle bli friskare än renrasiga hundar. Bara för att man blandar två olika raser som kanske har anlag för rasspecifika sjukdomar så betyder väl inte det att deras avkommor inte kan ärva någon sjukdom/defekt? Jag tror att man kan få mer koll på vilka egenskaper, defekter och dylikt som nedärvs om man avlar på renrasiga hundar. Avlar man på blandraser i många led kanske man inte kan ta reda på vad en sjukdom/defekt kommer ifrån om en hund blir sjuk som valp eller i vuxen ålder. Det är nog ganska vanligt att man själv har en hund som man tycker är fin och har bra temperament och hälsa, och så kanske grannen (bara ett exempel) har en hanhund som man tycker är fin och så låter man dessa två få valpar, denna avel känns inte så genomtänkt och kontrollerad. Men visst finns det undantag, jag vet att det finns minst lika seriösa uppfödare av blandraser som det finns inom den renrasiga hundaveln.

 

Alla hundraser är framavlade för ett syfte, de finns i många storlekar, former och färger, allt från Rhodesian Ridgeback som är framavlad för lejonjakt till den lilla Shih tzun som kom till för att sitta och bli klappad i tibetanska tempel. Hur olika de än är så har de detta gemensamt; de har en ursprunglig uppgift. Uppfödare måste följa särskilda riktlinjer från kennelklubben. Alla hundar uppfödda av uppfödare godkända av SKK (Svenska kennelklubben) registerarar också sina valpar inom kennelklubben. Kennelklubben arbetar också för hälsan hos alla olika raser. Men det finns inga riktlinjer eller regler för blandrasuppfödare, blandrashundarna registeras inte och ingen rasdata finns. Jag anser också att man inte borde blanda hundraser hur som helst, vissa är så olika och om korsningen ska vara nödvändig så borde det väl vara raser som kompletterar varandra men ändå inte är för olika. Men det faktum att alla raser har tillkommit genom korsningar av olika slag talar kanske för blandrasavel en aning, egentligen är alla hundar mer eller mindre "blandraser". Men det som gör en ras till en ras tror jag är att människan har valt att kombinera vissa egenskaper för att få en hund som passar till ett visst arbete, t.e.x en polarhund som kanske ska ingå i ett hundspann behöver en tjock tät päls som klarar flera minusgrader, en relativt "rejäl" kroppsbyggnad, och inte minst behöver den vara tuff mentalt. Jag tror faktiskt att det finns en hundras för alla, oavsett om man söker en "arbetsmaskin" eller en ren sällskapshund, idag finns det en sådan mångfald av hundarser så jag har svårt att tänka mig att man behöver korsa fram fler för att hitta en hund som är perfekt till det man önskar att  ägna sig åt.

 

Det finns förstås renrasiga hundar som inte lever upp till sin rasstandard även om de kanske borde göra det, inom en och samma ras så är variationen mellan hundarna ibland väldigt stor även om det kanske inte är önskvärt. Vissa raser används numera sällan till vad de är framavlade för. Te.x Sheltien, den är från början en vallhund, och vad används den till idag? Jo, nästan enbart sällskap, utställning och agility utanför hemlandet Shetlandsöarna. Den absolut vanligaste vallhunden är idag Border Collie, det beror antagligen på att den är känslig, lyhörd, arbetsvillig och väldigt uthållig, helt enkelt perfekt för arbetet. Men många andra vallhundar används idag inte som just vallhundar, men deras signalkänslighet och arbetslust gör att dessa typer av vallhundar blir väldigt lättlärda och passar utmärkt till hundsporter som lydnad och agility. Då menar jag också de lite tuffare vallhundarna som Australian Cattledog, Australian Kelpie, och Australian Shepherd (som förövrigt inte är australisk, utan amerikansk..)

 

Man får inte riktigt samma möjligheter om man ska tävla med sin hund, om man har en blandras. Självklart kan man inte delta på en vanlig hundutställning med sin blandras, den går inte att bedöma på det sättet då det inte finns någon rasstandard att följa. Hundar ställs ut för att upprätthålla rasstandarden, men det går inte att förneka att en uppfödare kan finansiera sin kennel och uppfödarverksamhet med utställningar, att hundar från en viss kennel går bra på en hundutställning innebär att uppfödaren får lite av en skags "reklam" för sitt kennelnamn, vilket innebär att uppfödaren får sälja fler valpar. Som uppfödare har man självklart ett ansvar att få fram friska hundar. Enligt mig är en frisk hund en vacker hund! (Haha, det där lät ju som någon slags slogan)..  Man bör tänka sunt och kanske fundera över vad de hundar som man parar kan tillföra till rasen vad gäller både hälsa, mentalitet och exteriört. Och har de inget att tillföra kanske de inte borde gå i avel. En del avel av renrasiga hundar har helt klart gått över styr, te.x Engelsk Bulldogg som ofta numera har så extremt trubbig nos och så trånga luftvägar att en operation ofta blir obligatorisk för de flesta bulldoggar för att de ska kunna andas utan att spy eller i värsta fall kvävas. Allt detta för utseendets skull. Eller Chihuahuas som ofta inte kan föda sina valpar utan kejsarsnitt. Är det sund hundavel?? Knappast! Att både prioritera hälsa och utseende lika mycket är inte så lätt, men borde man inte försöka sätt hundens hälsa först?

 

Men något som jag tycker är synd inom agilityn är att blandraser fortfarande inte får tävla på riktigt samma villkor. De ändrade visserligen regeln om att blandraser inte kan bli Champions. Nu kan det, ja nästan i alla fall. Deras Certifikat kallas istället agilty- eller hoppdiplom, det kanske inte spelar någon roll, men jag tycker ändå att det är lite fånigt. Men den största orättvisan när det gäller tävlan i agility med en blandrashund är att det krävs en registrering för att få tävla, tror den kostar ca 500 kr (har aldrig haft en blandras så jag är inte så djupt insatt i detta). Men tycker det är lite orättvist, den summan behöver man inte betala för att tävla med en renrashund. Dock är renrasiga hundar dyrare i inköpspris och redan registrerade och stambokförda inom kennelklubben, men jag tycker inte att det borde ha någonting med agilityn som sport att göra. Agility ska vara för alla!